¨

Här kommer den efterlängtade kapitlet på Sunlight. Såklart så har jag inte läst igenom först så det kan finnas lite fel :P

                                        Kapitel 3
                                          PLAN

Jag hade en dålig vecka. Skolan gick dåligt som varje dag utan Edward och Charlie var nästan aldrig hemma för att han brukade åka hem till Sue och hälsa på henne efter jobbet. Jacob hade ju också sin skola på reservatet så vi kunde inte vara tillsammans så mycket. Så jag var helt ensam.

Jag borde nog tänka mer på mina planer för dom skulle nog inte fungera så bra. Jag hade ingen bra idé om vad jag skulle säga till Charlie för att få åka till London. Och den här blek-grejen skulle inte heller fungera så bra. Det finns många saker som jag måste handla innan jag blir som han. Men först av allt måste jag hitta Laurent. Han är mitt ända hopp. Jag tänker inte bara sitta här och låta tiden sakta, sakta rinna iväg, och bli äldre och äldre! Men samtidigt vill jag inte svika Charlie. Stackars Charlie vet ingenting. Undra hur det skulle vara om han visste allting. Allt skulle bli så mycket lättare då. Men jag vill inte sätta Charlie inför fara. Jag vill inte att någon jag älskar ska bli skadade på grund av mig.
Medans jag var själv hemma och hade inget att göra passade jag på att städa mitt rum. Jag dammade av fönsterbrädorna, bytte sänglakan och bäddade sängen. Sedan plockade jag upp några av mina kläder - som låg på golvet för att jag inte hade orkat lägga in dom i garderoben - och lade dom i min lilla garderob. Längst ner under några kläder som låg på garderobens botten låg det ett brev. Jag öppnade brevet och såg att det var ett presentkort som jag hade fått på min födelsedag av Carlisle och Esme. Det var ett presentkort från ett flygbolag. Jag fick en idé. Jag behöver inte betala resan till London med mina sparpengar. Det skulle räcka att åka dit och tillbaka. Det här skulle ju bli jättebra. Plötsligt ringde det i telefonen i köket och jag sprang nerför trappan för att hinna svara.
"Hallå?"
"Hej Bella, det är Jacob" sa han med glädje i rösten.
"Jake!" sa jag och lyste upp.
"Vi har lov från skolan nu, så jag tänkte om du vill komma och hälsa på"
"Ja, gärna. Kan jag komma nu?"
"Visst"
"Okej, då ses vi då" sa jag och la på luren.

Det var alltid kul när vi hängde i La Push. Sist jag var där kanske inte var så kul, men annars brukar det vara det på något sätt. Alla är så glada där. När jag hade kommit hem så hade Charlie inte kommit än. Jag såg honom inte i La Push, om han nu skulle hälsa på Sue. Billy sa att han hade sett Charlie gå hem till Sue, och att dom hade lämnat huset tillsammans.

Jag satt uppe på mitt rum och vilade i sängen. Det började påminna mig om Edward. När han kom varje natt när Charlie hade börjat snarka. När han kom och höll mig i sin famn. När han kysste mig. Men jag visste att doften av mitt blod - så mycket ljuvare för honom än alla andra människors blod, som vin jämfört med vatten för en alkoholist - faktiskt orsakade honom fysisk smärta, på grund av den brännande törst den framkallade.

Jag satte mig i vardagsrummet och tittade på någon tråkig serie på tv. Jag hörde dörren öppnas och Charlie kom in i vardagsrummet.

"Hej på dig, Bella" sa han och log. "Det är sent. Du borde gå och sova."
"Pappa, var har du varit? Jag hälsade på Jake i La Push och Billy hade sett dig gå hem till Sue, och att ni lämnade huset tillsammans". Jag såg att han började rodna. Han tittade ner på golvet för att inte visa det.
"Tja, hon hade inte gått ut och ätit på länge, så jag insisterade att gå ut och äta."
"Gick ni på en dejt?" sa jag och började fnissa.
"Nej, Bella. Man kan inte kalla det för en dejt. Jag sa ju att hon bara inte hade varit ute på länge. Och vi är bara gamla vänner som umgås."
"Jaha, det verkade som något mer…" sa jag för att försöka få fram svaret. Charlie svarade inte och det var faktiskt ganska sent så jag gick upp och la mig.

På morgonen när jag hade vaknat var Charlie inte hemma som vanligt så jag bestämde mig för att gå en runda i skogen. Jag klädde på mig och åt frukost. När jag var klar gick jag ut och låste dörren efter mig.

Det var alldeles tyst när jag kom till skogen. Några meter ifrån mig såg jag ett rovdjur. Den kollade på mig med stora, rädda ögon och sprang sedan iväg. Jag började traska fram genom ormbunkarna och kom fram till ängen. Det stod någon där, mellan träden. Jag kisade med ögonen för att se bättre och det var Laurent! Perfekt. Jag började gå fram tills jag stod i mitten av ängen. Laurent såg mig och kom fram till mig på mindre än en sekund.

"Bella… Är det du?" sa han och lät förvånad. Han såg inte alls läskig ut och hans röst var lugn.
Jag nickade bara till svars, jag var förvånad över att se honom. Det kändes konstigt utan Edward.
"Är du här ensam?" frågade han.
"Ja. Jag letade efter dig."
"Jasså?"
"Jag skulle vilja be dig om en tjänst", sa jag. Och när jag märkte att han inte skulle säga något så fortsatte jag. Plötsligt stod han alldeles framför mig och jag hoppade till. Jag samlade mig och undrade hur jag skulle börja.
"Hm… hur ska jag börja", sa jag och letade efter rätt ord.
"Jag vill att du ska göra mig till en vampyr". Jag tittade rakt in i hans ögon och han mötte min blick. Hans ögon spärrades upp av förvåning och han sa ingenting.
"Är Cullens inte här?" sa han och bytte ämne.
"Nej." Sa jag och tittade ner i det våta gräset.
"Är det verkligen vad du vill?" sa han och log retsamt.
"Ja." Sa jag med bestämd röst. Jag hade redan bestämt mig för det här. Det här var vad jag verkligen ville.
"Hm… Det här är en stor sak du ber om. Vet du vad du ger dig själv in på?"
"Ja.", sa jag utan att tveka. Han iakttog mig noga tills han bara vände sig om mot träden och sedan mot mig igen. Jag hörde någon morra inne i skogen.
"Som du vill. Men inte just nu, kom tillbaka senare." Sa han och försvann.
"Men.. Men, vänta!". Han hörde mig nog inte för han var borta efter en sekund. Varför hade han så bråttom? Någon morrade igen och en stor brun varg kom fram mellan träden. Jake. Såklart. Han ska alltid förstöra.
"Jake, vad vill du?" sa jag argt till honom. Eftersom han var i vargform kunde han inte svara. Jag traskade förbi honom och ut från skogen.

Tänk att Laurent skulle verkligen göra det här. Det kommer att bli en dröm som uppfylls. Inget eller ingen kan stoppa mig nu. Men kommer jag att kunna hitta Laurent igen? Jag vet inte när jag skulle få se honom igen för han sa det inte. Men han skulle iallafall hjälpa mig. Det var säkert.

När jag var hemma så gick jag in i vardagsrummet och satte mig på soffan. Charlie hade inte kommit hem än och det började bli lite sent. Jag hade inget att göra så jag gick in till köket för att se om det fanns någon disk. Det var bara några tallrikar och glas så jag satte igång och diskade dom. Jag hade gjort mina läxor, jag hade diskat, jag hade tvättat och hade inga läxor. Jag gick in och satte mig på soffan igen och tog fram en bok som jag hade fått av en kompis från Florida. Jag började läsa dom första raderna i boken;

"Var försiktig med vem du litar på. Till och med någon som ska föreställa en nära vän kan visa sig vara en förrädare…"

Dom meningarna dansade runt i min hjärna. Dom påminde mig lite om Laurent. Tänk om han skulle lura mig? Innan jag hann tänka mer så kände jag en varm hand på min axel. Jag höll andan och vände mig om. Åh, det var bara Jacob.
"Jake, du skrämde mig!" sa jag, ställde mig upp och andades ut.
"Oj, förlåt. Det var inte meningen. Vad är det för bok du läser?"
"En bok som jag fick av en vän från Florida"
"Vad heter den då?"
"Inget."
"Inget? Hm… vilken bra titel till en bok". Sen tog han boken ur mina händer och höll den framför sig.
"Vampyrprinsen?" sa han och tittade frågande på mig. "Hur beroende är du egentligen? Du skrämmer mig Bella."
"Jag har inte valt den, jag har ju sagt att jag fick den av en kompis! Och varför kom du ens till skogen idag?".
"Jag råkade bara vara där, och sen hörde jag er prata, så…"
"Så, du bestämde dig för att skrämma iväg honom för att han inte ska kunna uppfylla mina drömmar" avslutade jag meningen åt honom.
"Drömmar? Att vilja bli ett monster, hur kan det vara en dröm?".
"Sluta, Jake. Du kan inte hindra mig från att göra det jag vill. Jag trodde att vi redan hade pratat om det här."
"Finns det inget jag kan göra för att få dig att förbli människa?"
"Nej. Så försök inte hitta några utvägar för jag kommer att göra det här."
"Jaha, hur ska det då gå när Charlie och Sue gifter sig? Och då kommer ju två varulvar att flytta in, och du ska bara gå omkring som en vampyr?" sa han.
"VA?!" sa jag och spärrade upp ögonen och det tog några sekunder för mig att förstå att jag gapade.
"Har du inte märkt det? Varje gång Charlie kommer och hälsar på hos Sue ger hon honom en bamsekram och dom går ut på dejter och…"
"Jake, vad pratar du om?"
"Dom har inte sagt att dom kommer gifta sig eller något, men det är rätt uppenbart att något sånt kommer att hända."
"Men det går inte!" sa jag och satte mig ner.
"Bella, du kan ändå inte vara i samma hus som Charlie när du är vampyr."
"Jag vet, men jag hade bara aldrig tänkt på vad som kan hända mellan dom…"
"Vill du inte att det ska bli något mellan dom?"
"Jo, det är klart att jag vill. Om Charlie är lycklig så. Men det kommer inte att gå". Jake började flina när han märkte att min plan kanske var förstörd.
"Då kanske jag måste flytta och…"
"Nej! Bella du får inte flytta, snälla" avbröt han mig och hans flin försvann. Dörren öppnades och jag började höra steg. Det måste nog vara Charlie.
"Åh, Bella! Jag är så lycklig!" Ropade han i hallen. När han kom in i vardagsrummet och såg Jake här rodnade han lite för det han nyss hade ropat.
"Åh, hej Jake. Jag visste inte att du var här."
"Hej, Charlie" sa Jacob och log.
"Ja, du Jake? Det börjar bli sent och du kanske inte borde åka hem själv just nu så du kanske kan sova över?". Vad hade hänt med Charlie? Tänk om det Jake hade sagt nyss verkligen var på väg att hända? .När Jake såg hur jag reagerade flinade han och tackade ja.
"Så, vart ska jag sova?" sa Jake till Charlie och båda sneglade på den lilla soffan framför tv:n.
"Tja, du kan inte sova på den här lilla soffan, du är så stor, så det finns en madrass under Bellas säng som du kan sova på" sa Charlie och jag blev förvånad men visade det inte. Charlie var inte den personen som brukade tillåta sådana saker. Att en kille sover i mitt rum. Men Charlie visste nog att vi bara var vänner och han litade på Jake.

När det var dags att sova gick jag upp till badrummet för att borsta tänderna. Jag gav ett oöppnat paket med en tandbortse i till Jake så att han också skulle kunna borsta tänderna. Vi gjorde det samtidigt men han blev klar före så han gick in till mitt rum och drog ut madrassen som låg under sängen. Charlie hade gett honom en t-shirt och joggingbyxor som Jake skulle kunna sova i. När Jake satte på sig t-shirten höll den på att spricka för att hans muskler var så stora att tröjan blev för liten. Jake stönade och tog av sig den.
"Jaha, då får jag väl sova utan tröja då" sa han.
"Här" sa jag och räckte honom en filt och en kudde. Han la kudden under huvudet och kröp in under filten. Frös han ens? Äh, jag hade annat att tänka på.
"God natt, Jake", sa jag och mina ögonlock var riktigt tunga nu.
"God natt, Bella. Dröm fina drömmar nu" sa han, och trots att det var så mörkt så kunde jag svära på att jag såg honom flina.