Sunset kapitel 4
Idag var det första skoldagen och vi alla skulle åka tillsammans. Jag fick inte dela rum med Jacob så jag fick ett eget rum. Jag och Alice skulle hjälpas åt att designa det som jag ville ha det. Jag plockade ut några vanliga kläder som man kunde ha på sig på en vanlig skoldag. Och för mig fick det bli ett par fina, vanliga jeans och en fin topp som jag hade fått av Rosalie på min födelsedag.
"Jaja, jag kommer!" ropade jag tillbaka.
Vi alla, Emmett, Rosalie, Alice, Jasper , mamma, pappa, Jacob och jag fick inte plats i en och samma bil så vi fick dela på oss. Jag, Jacob och mamma åkte med pappas Volvo. Rosalie, Alice och Jasper åkte i Emmetts Jeep. På vägen dit började pappa och Emmett tävla om vem som kom fram först. Vi började samtidigt men Emmett tappade bort sig, för han kunde inte vägen så bra så vi hann dit först men dom kom direkt efter oss. När vi alla klev ur bilarna så kom allas blickar direkt på oss. Alla stirrade med stora ögon och öppna munnar.
"Vad glor alla på?" fräste Jacob.
"Oss, vad annars?" sa Rosalie. Jacob och Rosalie hade inte kommit så bra överens den sista tiden. Jacob hade ju en gåva att se ut som han vill och han härmade Rosalie en gång och hon blev verkligen inte glad. Pappa var tvungen att stoppa dom innan dom hoppade på varandra.
"Vi måste till expeditionen. Var ligger den? Edward?" frågade Alice.
"Jag vet inte. Fråga någon."
Då kom det två tjejer med tugummi i munnen traskande förbi oss.
"Ursäkta, men vet ni vart expeditionen ligger?" frågade jag. Den ene, som var blond gjorde en stor bubbla med sitt tugummi och granskade mig nerifrån och upp. Hon hade säkert problem med att vi var mycket vackrare än dom.
"Den ligger rakt fram och sen till höger" sa den andra tjejen som stod bredvid den blonda.
"Tack" sa jag. "Och hon där verkar ha problem med att svara. Kan hon inte prata, eller?".
"Nessie, sluta. Nu går vi innan du fortsätter så här." sa mamma.
"Men såg du inte hur hon stirrade? Jag kommer att bli galen om alla stirrar sådär!" , sa jag när vi började gå därifrån.
"Du får vänja dig vid det." sa Jasper som inte hade sagt något på hela dan.
"Kom, så går vi nu innan vi kommer försent!" sa Alice med sin ivriga röst. Hon började dansa bort dit och vi andra gick efter. När vi kom till expeditionen var det två gamla kvinnor vid disken.
"Hej, vi är familjen Cullen, och vi skulle vilja få vårt schema." sa Alice.
"Åh, hej. Vad många ni är!" sa en av dom och böjde sig ner för att ta några papper som låg under disken.
"Det här är Jacob Cullens schema." sa hon och räckte ut pappret till oss så att Jacob kunde ta det. När alla hade fått sina scheman började vi titta på dom, vilka lektioner som vi skulle ha tillsammans. Jag och Jacob skulle ha idrott tillsammans, jag och pappa hade matte, jag, Alice och mamma skulle ha hemkunskap tillsammans. De var de ända lektionerna jag hade med någon av oss. Resten skulle jag få klara mig själv. Tanten bakom disken hade också gett oss andra papper. Vi skulle få välja ett huvudämne som man skulle vilja läsa mest i. För att vi skulle vara tillsammans valde vi alla geografi.
Första lektionen var matte. Som tur var så var jag inte själv, utan pappa kom med mig. Jag får ju såklart inte kalla honom "pappa" mitt i lektionen, utan jag kommer bli tvungen att kalla honom Edward och låtsas att han är min bror istället. Det kanske skulle bli lite kul. Och om jag behövde hjälp så skulle han definitivt hjälpa mig.
När jag och pappa kom in i klassrummet satte vi oss ner vid en bänk med två plaster. Många verkade titta på oss, och viska till sin kompis som satt på andra sidan av dom. Jag lade särskilt märke till en brunhårig kille som tittade - eller rättare sagt, stirrade - på mig. Pappa märkte förstås det också och sneglade på mig för att se min reaktion. Du får säga sen vad han tänker om mig, tänkte jag så att pappa skulle höra. Han nickade bara och efter några minuter kom läraren äntligen in.
"Hej och välkomna till ännu en underbar termin i Dartmouth. För dom som redan inte vet så heter jag Elizabeth McKey.", och lektionen började.
Det kändes som om det tog en hel evighet tills lektionen var slut, men när den äntligen var det så fick jag tillfälle att fråga pappa vad jag ville.
"Så…?" sa jag.
"Vad?", han låtsades som om han inte visste vad jag ville veta.
"Som om du inte redan vet!"
"Åh, ja , just det. Varför vill du veta om vad han tänkte om dig så mycket?"
"Men hallå, om nån skulle stirra på dig så skulle du ju också vilja veta vad den personen tänker om en, men det behöver väl inte du vilja utan du vet ju redan."
"Han tänkte något i stil med ’Hon är så söt. Jag kanske ska prata med henne senare’. "
"Åh, nej!" Hur ska jag kunna orka med honom nu om han tycker typ om mig? Det konstiga är att han inte ens känner mig. Vad vill han, egentligen?
"Hej, vadå åh nej?" Jacob stod plötsligt bredvid mig. Jag hade inte hört honom komma medans jag tänkte på annat.
"Inget."
"Edward, vad är det?" sa han till pappa. Säg det inte! tänkte jag, men han verkade inte lyssna alls.
"En kille från matten verkar gilla henne, och jag tror inte att han är den ända", sa han och sneglade på mig. Jag stönade högt. Inte för att pappa hade berättat utan för att jag var arg för alla killar som kollade på mig. Jag har min Jacob och det räcker.
"Nessie, om nån håller på med dig så säger du till mig."
"Och mig." sa pappa. Alltid överbeskyddande.
"Jaja, jag kan faktiskt klara mig själv."
Efter några andra lektioner som hade gått hade vi äntligen lunch. Jag behövde verkligen en paus från allt. Vi alla satt vid ett bord mitt i matsalen, för det var den ända lediga. Jag tuggade på en äppelbit medans dom andra - förutom Jacob, som åt ett päron - inte åt någonting. Dom hade bara en matbricka som rekvisita. När man pratar om diet, så kan jag äta både människomat och blod. Blodet gör mig starkare men jag klarar mig lika väl med människomat. Och Jacob äter människomat på dagarna, och blod på kvällen. Han var bara en person med två helt olika identiteter. Vampyr och varulv. Det måste vara väldigt jobbigt för honom att vara varulv utan sina bröder.
När dagen äntligen var slut gick alla till parkeringen för att åka hem. Jag däremot behövde gå på toa så jag var kvar i skolan när dom andra gick ut. Toan var lätt att hitta för den låg nära matsalen. När jag var på väg ut såg jag killen från matten komma emot mig. Åh, nej!
"Hej, jag heter Justin. Vi har matte tillsammans." , sa han. Han kollade på mig och log. "Du heter Renesmee, va?"
"Kalla mig Nessie."
"Okej. Vilket ovanligt namn, men det är vackert."
"Tack." Han höll på att säga något mer men jag avbröt honom.
"Eh, jag måste gå, ses imorgon antar jag!" ropade jag bakom mig medan jag småsprang iväg. När jag var vid pappa försökte jag undvika att tänka på det som nyss hade hänt. Alice hade säkert redan sett det, men jag orkade inte bry mig så mycket om det.
När det var dags att sova borstade jag först tänderna och la mig sedan i sängen. Jag kurade ihop mig till en liten boll och somnade sedan. På morgonen vaknade jag av att höra några steg som kom in genom dörren. Jag öppnade ögonen och där stod alla vid dörröppningen.
"Grattis på födelsedagen!" ropade alla. Åh, jag hade glömt att det var min åttaårsdag idag.
"Grattis, Nessie!", sa Alice och satte sig på min sängkant.
"Tack, Alice."
"Det här är från mig, Rosalie och Jasper.", sa hon och räckte mig ett paket.
"Det behövdes verkligen inte.", sa jag och tog emot paketet. Jag slet försiktigt av presentpappret och där låg en fin liten ask. Jag öppnade locket på asken och fick syn på ett halsband med en stor kristall.
"Åh! Vad vacker den är! Tack, Alice, Rose och Jasper!" sa jag och kramade alla.
"Klä på dig, så ska du få se våran present.", sa mamma.
"Okej, jag kommer snart!" sa jag ivrigt. Undra vad dom skulle ge mig. Och varför behövde jag klä på mig för att se den?
När jag var klar stod alla utanför huset och väntade på mig. Jag öppnade ytterdörren och tog ett steg mot den friska luften. Och där, precis framför mig stod en silvrig sportbil med en stor röd rosett på sig. Jag stod bara där och gapade.
"Är den här min!"
"Ja. Den är från mig, din mamma, Carlisle och Esme.", sa pappa.
"Åh, herregud, den är så fin! Tack alla!" sa jag och sprang till bilen. Jag satte mig i förarsätet och lade händerna om ratten. Jag hade redan ett körkort ifall det skulle hända något, så det var bra nu när jag också hade en egen bil. Bilen hade skinnsäten och dörrar som åkte uppåt.
"Det är en Lamborghini Gallardo Ip560", sa pappa. "Tycker du om den?"
"Nej, jag älskar den! Tack pappa", sa jag och kramade honom.
"Tacka inte bara mig, tacka dom andra också."
"Tack!" sa jag och klev ur bilen. Sen kramade jag om alla.
"Du har inte fått min och Jacobs present än", sa Emmett.
"Åh, det behövs verkligen inget mer."
"Här", sa han och räckte mig ett paket.
"Tack", sa jag medans jag öppnade paketet. Där låg det en sprillans ny mobil och ipod.
"Åh, tack så mycket!", sa jag och kramade om Emmett och Jacob.
"Grattis på födelsedagen" viskade Jacob i mitt öra när han kramade mig. Jag log bara tillbaka. Jag kanske får köra den till skolan! Min alldeles egna och första bil!
"Nej, jag skulle inte tro det, Nessie. Vi får inte sticka ut för mycket.", svarade pappa efter att ha läst min tanke.
"Men snälla, snälla , snälla!", sa jag och lät som en liten bebisunge.
"Låt henne köra den bara en dag, Edward." , sa Esme.
"Tja, jag vet inte…"
"Men kom igen, pappa!"
"Okej då, men du får inte köra den till skolan så ofta."
"Så jag får köra den dit mer än bara en gång?", frågade jag och flinade brett.
"Vad ska du annars ha den till?"
"Åh, tack så mycket, pappa!" , sa jag och kramade om honom.
Sen var det dags att åka till skolan.
Slut, did you liked it? :)
Så jävla bra! Kan inte sluta läsa;) När kommer den nästa haha?
OMG skiiit braaa! :D när kommer sunlight? :)
JÄTTEBRA <3
