¨

Det här är min andra fanfic som handlar om förstsättningen på Breaking Dawn (fortfarande Bellas perspektiv).
Jag orkar inte läsa igenom så det kan finnas lite stavfel och jag kanske har glömt att sätta citattecken ( " ) på några meningar. TEXTEN ÄR LITEN OCH JAG VET INTE VARFÖR DET HAR BLIVIT SÅ, HOPPAS NI KAN LÄSA ÄNDÅ XD
Enjoy!

                           Kapitel 1
                          Inbjudan

Alla minnen .Alla dagar som har gått sedan jag träffade mitt livs stora kärlek, Edward. Alla mina minnen som mänsklig är bara suddiga nu. Det går inte att tänka mig ett liv utan Edward och våran dotter Renesmee. Jag har aldrig varit så här lycklig som jag är nu. För att jag är odödlig har jag en hel evighet framför mig med Edward. Jag var nu Bella Cullen .

 
Idag var det en helt vanlig dag för oss Cullens. Jag var inne i min, Edward och Renesmees lilla stuga som vi hade fått av Esme och Carlisle som bröllopspresent. Jag stod framför våran garderob som Alice hade fullproppatt med kläder. Jag ville hitta ett par lätta kläder till mig men det fanns nästan bara klänningar så jag tog bara på mig en blå siden klänning.
"Hej Bella!",sa Alice och kom in i rummet. Hennes ansikte lyste upp av glädje.
"Hej Alice. Jag ser att du bara har proppatt in klänningar till mig i garderoben".
"Ja, jag vet .Jag tycker att klänningar passar dig bäst istället för ett par gamla joggingbyxor",sa hon och grimaserade.Ett litet leende ryckte till i mina mungipor och jag började sakna mina gamla joggingbyxor som Alice hade kastat för länge sen. Dom var bara så mjuka och bekväma.
"Kom vi går till huset och ser vad alla andra gör",sa Alice.
"Visst."
När vi kom in i huset var alla där. Carlisle och Esme som satt och diskuterade om något, Edward, Emmett och Jasper satt och kollade på någon baseboll match på teve, och Rosalie var  i sitt och Emmetts rum och grubblade över något.
"Edward, var är Renesmee?",frågade jag. Jag var orolig för henne.
"Du kan ta det lugnt älskling. Hon är ute med Jacob.",sa Edward.
Jag gick fram till ett av panaromafönstren och tittade ut över floden. Där såg jag Jacob och Renesmee som satt och pratade med varann. De såg så lyckliga ut tillsammans.
"Nessie, Nessie, Nessie..",viskade jag tyst för mig själv och tänkte på att allt hade gått så fort. Hon hade växt upp så snabbt att hon såg ut som en 6-åring på inte ens ett helt år. Jag hörde Edwards steg närma sig bakom mig och han la försiktigt sina händer runt min midja och pressade läpparna sakta mot mina. Han avbröt kyssen efter en halv minut och sa :
"Allt är lugnt nu Bella. Det finns inget att oroa sig för längre. Hon är med jycken nu men om det gör henne lycklig så ska vi vara lyckliga för hennes skull. Hon är i säkerhet med Jacob. Ingen mer Victoria, ingen mer Volturi... Inget att oroa sig för",sa han och kysste min hjässa.
"Jag vet att du har rätt. Men det är bara det att hon växer så snabbt och man skulle kunna tro att hon är 6år! Jag saknar den tiden då jag kunde hålla henne i min famn. Trycka henne tätt intill mig."
"Jag vet älskling.",sa han och suckade lite.
"Kom vi går ut och jagar .Jag börjar bli törstig",sa han på ett skämtsamt sätt. Han tog min hand och vi sprang ut ur huset. Vi sprang fram till floden där Jacob och Renesmee satt.
"Hej mamma och pappa!",ropade hon när vi bara var några meter ifrån dom.
"Hej älskling. Hej Jake. Vill ni följa med och jaga?",frågade jag dom.
"Nej tack mamma. Jag tror att vi bara ska sitta kvar här en stund",sa hon med glädje i rösten. jag nickade och sprang in i den djupa skogen med Edwards hand i min.

När vi kom in i skogen såg vi två hjortar. Edward hoppade på den ena och jag den andra .Jag sög ut allt blod ur hjorten och blev sedan mätt. Edward hade redan hoppat på en annan hjort som nyss hade kommit.
"Ska du inte ha en till?",frågade Edward och log det speciella leendet som jag älskade. Och så var han lite blodig runt munnen.
"Nä. Jag är ganska mätt nu".
"Okej. Jag ska bara bli klar med den här och sen kan vi gå in i huset igen".
Edward blev klar med hjorten som nu var död. Han tog min hand och vi sprang tillsammans hand i hand tillbaks mot huset. På vägen ut från skogen såg vi Seth och Jacob som pratade om något. Deras ansikten såg inte spända ut eller arga .Båda var i mänskligform och de började sakta komma mot mig och Edward.
"Hej Bella och Edward",sa Seth .Jag sneglade lite på Edward och såg att han hade läst Seths och Jacobs tankar och förstod nu vad de ville säga. Han såg iallafall inte arg ut och det var bra.
"Hej Seth",sa jag.
"Det är något jag vill säga till er".
"Eh, okej."
"Det är nu så att Sam och Emily ska gifta sig snart och hela familjen Cullen är bjuden"
"Vad kul att de äntligen ska gifta sig! Hälsa dom grattis och att vi kommer gärna. I alla fall jag, Edward och Renesmee, resten vet jag inte ".
"Bra att ni kan komma då",sa Seth och såg ännu gladare ut. "Bröllopet är nästa lördag".
"Okej",sa jag och log och han log tillbaka. De var på väg att gå in i skogen igen för att skifta form.Jag och Edward började gå tillbaka mot huset igen.
Mina ögon började bli ljusare och ljusare med tiden. De var inte längre klarröda som de var när jag precis hade blivit vampyr. De var nu lika ljusa som Edwards och alla andra i familjens.
När vi kom in i huset igen satte jag mig i en av de vita sofforna och Edward satt bredvid mig. Jag lyfte av min sköld och började tänka på vad som skulle hända med Jacob och Renesmee.
Ska de förlova sig? Ska de gifta sig? Få barn? Kan Renesmee få barn?
"Det är en sak som Carlisle undersöker. Han vet inte om en halv vampyr och en halv människa kan få barn. Gifta sig är en sak som jag tror att de kommer göra. Det är mycket möjligt." sa Edward.
Jag suckade tyst. Men det är ju såklart att jag vill att min dotter ska gifta sig. Men med min bästavän som skulle bli min svärson? Det kändes bara lite konstigt, de var allt. Jag började zappa med fjärkontrollen som låg på soffan bredvid mig. Jag stannade på CNN och ville titta vilka nyheter som fanns. Jag blev förvånad när kvinnan på teven berättade att en man har dött i skogen i Forks. De har bara hittat människospår .Men vem? Tänkte jag. Hur? De vampyrer som vi kände till som fanns i Forks var ju bara vi Cullens och James, Laurent och Victoria, men de var ju döda för länge sen. Och jag tror inte att någon i min familj har kunnat döda någon människa.
"Jag tror att de har kommit nya vampyrer hit" sa Edward med en låg röst.
Men tänk om det finns en människomördare? Måste det alltid vara just en vampyr?
"Nej du har rätt. Det kanske är en människomördare. Jag och Jasper får gå till skogen lite senare och leta om vi hittar några vampyrer och säga åt dom att sticka från Forks eller om vi inte har något val så kanske vi blir tvungna att döda dom. ".  Jag satte på mig skölden igen.
"Men Edward, det beror ju på om dom är dumma eller snälla. Man behöver inte döda. Man kanske bara kan prata med dom så kommer dom inte döda mer. Men de beror ju på om de kan klara av att vara vegetarianer som oss",sa jag och log.
"Vi får se",sa Edward och såg spänd ut i ansiktet.
"Jag älskar dig", sa jag.
"Jag älskar dig också. De två personerna som jag älskar mest i mitt liv är du och Renesmee"
"Samma här"
Jag började höra två bultande hjärtan och steg som närmade sig. Det var Jacob och lilla Nessie som hade kommit.
"Eh, Jacob. Jag måste bara fråga dig en sak", sa jag när han och Renesmee kom fram till mig och Edward.
"Okej, visst".
"Du vet på bröllopet? Kommer Charlie komma? För om han kommer så kommer han att märka hur snabbt Rensemee har växt på inte ens ett helt år".
"Nej, han kommer inte komma. Han jobbar den dagen och kan inte ta ledigt".
"Okej bra. Men synd att han kommer missa bröllopet".
"Ja, det är synd. Hoppas att han kan komma till mitt och Renesmees bröllop nästa vecka".
"Va!?"
"Ta det lugnt. Jag skojjade bara. Skulle bara se hur du reagera" , sa han och började skratta lite.
"Det där var inte kul Jacob",sa Edward och jag instämde.
"Men det är bara för att du kan läsa tankar. Då ser du ju vad jag tänker och vad jag ska säga. Då är det ju inte så roligt", sa Jacob och flinade.
"Passa dig jycken, annars får du inte gifta dig med min dotter" ,skojjade Edward och boxade Jake lugnt på axeln. De började skämta mer men jag orkade inte lyssna så jag gick upp till Alices och Jaspers rum och skulle se om Alice var där. Jag gick till deras rum och knackade på dörren och gick in. Alice såg inte så glad ut. Hennes ansikte var stelt och hon var alldeles tyst.
"Alice, vad har hänt? Har du sätt något?"
"Ja, sa hon med låg röst.
"Kan du berätta vad du har sätt?"
"Det har kommit andra vampyrer till Forks. Jag ser inte exakt vad de vill men de pratar med Edward och Jasper. De ser inte så snälla ut"
"Jag vet. De sa på nyheterna att en man hade blivit mördad i skogen och de hade sätt människospår. Edward sa att han och Jasper skulle gå till skogen och kolla vilka de är. Men jag vet inte när de skulle gå."
"De borde också ta med sig Emmett för att de är fyra stycken" sa Alice. Hon lät orolig.
"Ja. Det kanske vore bäst. Jag ska gå ner och meddela det till Edward".
"Okej."
Jag gick nerför trappan och gick mot soffan där Edward och Jacob satt.
"Edward. Alice har sätt att mördarna i sin syn. De är fyra vampyrer och hon ser att du och Jasper pratar med dom. De verkar arga och ni kanske borde ta med er Emmett"
"Va? Vilka mördare? Bella förklara!" , sa Jacob och verkade glad över att få strida igen.  Jag förklarade allt för Jacob och han insisterade att följa med Edward, Jasper och Emmett.Det var inget jag kunde stoppa honom för.
Det började bli mörkt ute och det var dags för Renesmee att sova. Jag ,Edward och Jacob gick tillsammans till våran stuga för att natta Renesmee. Jacob ville följa med oss för att han ville komma med. Vi gick in till Renesmees lilla rum och la henne i hennes säng. Edward började nynna min vaggvisa för henne och hon höll på att somna direkt. Medans Edward sjöng gick Jacob in i det lilla vardagsrummet. När Renesmee hade somnat så gick jag och Edward in i vardagsrummet och såg att Jacob hade somnat på soffan och han snarkade väldigt högt. Stackarn var så trött efter att följt efter lilla Nessie vart hon än gick hela dagen. Jag tänkte på att lägga en filt runt om honom men så kom jag på att han redan var varm. Jag skrattade lite lågt och gick sedan bort till Edward som var i vårt sovrum. Han låg på sängen och var alldeles tyst. Jag undrade vad han tänkte på. Jag gick och la mig tätt intill honom och han la ena armen runt mina axlar. Vi båda låg där helt tysta och tänkte. Tänkte på helt olika saker. Jag tänkte på när vi skulle åka och hälsa på Zafrina som jag hade lovat henne att vi skulle. Zafrina var hon som kunde visa en vad hon ville att man skulle se. Jag tyckte att det var ganska coolt. Utan Zafrina och Kate så tror jag inte att jag skulle kunna klara av att lyfta min sköld. Det var med deras hjälp som jag till sist kunde och räddade oss alla ifrån Alec och Jane. Jag började tänka på vad vi skulle ge till Sam och Emily som bröllopspresent.
"Edward. Vad tycker du att vi ska köpa till Sam och Emily som bröllopspresent? Kan inte jag och du åka någonstans och kolla? Jacob eller Alice kan vakta Renesmee?"
"Ja, varför inte. De har ju bröllop om bara två dagar om man räknar från och med nu" ,sa han med låg röst. Han lät trött. Som om han höll på att somna i vilken sekund som helst. Fast vampyrer kan ju inte sova. Man blir inte så trött. Men man kanske känner känslan av trötthet men sover ändå inte.
Jacobs snarkningar blev lite högre och jag orkade inte tänka. Jag slappnade bara av där bredvid Edward och det verkade som om han gjorde samma sak. Efter en minut ryckte jag och Edward till för att vi hörde ett skrik. Skriket kom från Renesmee och Jacob vaknade också. Jag och Edward sprang in till Renesmee och jag tog upp henne i min famn.
"Vad. Vad hände?", sa Jacob och lät väldigt trött.
"Jag vet inte vad som har hänt" viskade jag tillbaka. "Edward, vad är det?"
"Hon har drömt en mardröm"
"Om vad?" frågade Jacob och lät orolig.
"Om Volturi. Hon drömde att de ville göra oss illa. Att de dödade oss"
"Lilla gumman, du behöver inte vara rädd. Dom kommer inte att göra oss illa. Dom har gått hem och kommer inte komma tillbaka" sa jag.
"Mamma, Pappa. Jag är rädd",sa hon och såg så ledsen och oskyldig ut.
"Du behöver inte vara rädd gumman. Ingen kan skada oss. Ingen kan skada våran familj. Ingen kan skada dig" ,sa Edward lugnt.
"Jag vill gå till pappa" sa Renesmee och böjde sig över till honom. Edward tog emot henne och började nynna min vaggvisa lite lågt för henne. Efter en liten stund senare somnade hon om och Edward la henne i hennes säng igen. Jacob gick tillbaka till vardagsrummet utan att säga något mer och började sedan snarka.