¨

Vilken dag det hade varit idag. Hur skulle Sam kunna njuta av sin smekmånad medans en vampyr sprang runt i skogen vid deras reservat. Men Sam verkade inte ett dugg orolig. Han visste vad han höll på med och att Jake skulle klara sig fint. Det visste jag också. Jake är stark. Han kan klara av en vampyr själv. Han klarade av killen så han borde lätt kunna klara av tjejen.

Jacobs perspektiv:

När jag kom hem efter en trött dag la jag mig bara på soffan och vilade. Jag höll på att somna innan pappa kom och började prata med mig. "Jacob, vad tusan hände där ute?" frågade han. Det tog lite tid innan jag svarade för att kunna samla mig.
"Inget" var det ända jag orkade säga.
"Inget? Inget!?" han började bli rasande så jag försökte lugna ner honom. Det var nog inget bra svar jag gav.
"Det kom fyra andra vampyrer. Efter bröllopet, på efterfesten. Vi tog alla utom en. Hon lyckades fly medans vi höll på med de andra. Så jag försöker få lite sömn nu så att jag kan kunna ta henne inatt."
"Jaha, men du ska väl inte gå dit själv? Du vet hur jag tycker om det, Jacob."
"Jo, det är precis vad jag ska göra. Jag klarar det pappa. Så om du ursäktar mig så går jag och lägger mig." Jag ställde mig upp och gick mot mitt rum. Jag hörde pappa mumla något ohörbart innan jag stängde dörren efter mig. Jag la mig på sängen och kände att mina ögonlock började bli tunga. Efter en sekund somnade jag.

Jag vaknade mitt i natten för att kunna utföra mitt arbete ensam medans alla andra sov. Jag gick ut till skogen och skiftade form. Jag började gå runt och spana efter den svarthåriga blodsugaren. Jag hörde inga andra tankar i mitt huvud, vilket var bra eftersom jag vet att jag var ensam. Gräset var blött efter gårdagens regn och månen lyste högt på himlen. Jag traskade vidare tills jag började höra något. Några meter bort från mig stod en vit gestalt framför mig. Hon stirrade på mig med sina röda, fula ögon och log. I nästa sekund hoppade hon på mig och jag försökte få av henne från mig. Jag lyckades att få tag på hennes arm och bet av den. Hennes skrik gjorde så ont i mina öron att jag tappade bort mig. Hon bet mig på halsen, men innan hon hann göra något mer kom Seth flygande mot henne. Jag hade varit så distraherad av hennes anfall att jag inte hade hört Seth komma. Seth slet sönder henne i stycken och till slut så var hon död. Jag kände en obehaglig känsla. Det brändes i min hals. Jag skiftade form för att det gjorde så ont, och Seth gjorde det också. Jag la mig på marken och väntade bara på att dö. Det gjorde så jävla ont!
"AJ!!! Min hals brinner!" skrek jag av smärta. Det kändes som om någon tryckt ner en glödhet sten i min hals. Jag började känna mig yr och svag.
"Jacob, vad hände!?" skrek Seth av rädsla.
"Min hals… hon… bet… mig!" Det var så svårt att prata för att det gjorde så ont, men jag gjorde mitt bästa.
"Åh, nej, Jacob. Fort, jag måste ta dig till Cullens!" Sa Seth och det lät som om han skulle börja gråta. Jag kunde inte tänka mer - orkade inte. Så jag slöt ögonen och bara väntade på att dö.
"JACOB!!" , hörde jag någon säga. En vacker röst. En kvinnlig röst. Bellas röst. Varför hörde jag Bella? Plötsligt började jag höra andra röster och jag öppnade ögonen. Jag var hemma hos Cullens och låg på deras soffa. Jag såg Carlisles ansikte framför mig och hörde massa andra röster. Jag var visst inte död.
"Det finns inget vi kan göra, det är försent." Sa Carlisle. Vad var försent? Jag slöt ögonen igen och orkade inte göra något. Jag hade ingen kraft kvar.
"Låt honom vila." Sa Carlisle igen. Vad hade hänt med mig? Varför kände jag mig annorlunda? Jag kände mig inte varm längre, utan kall och svag. Jag var så trött. Jag ville bara sova men det gick inte. Jag försökte och försökte men ingenting hände. Jag var fortfarande vaken. Jag öppnade ögonen för att kunna förstå vad som hade hänt med mig.
"Bella?" frågade jag. Vad fan var det där för röst? Det kan inte ha varit min. Min röst lät inte så.
"Jacob…? Hur är det?" frågade Bella.
"Jag känner mig yr, och det bränner i halsen." Jag blev förvånad igen när jag hörde den konstiga rösten som kom ut från min mun. Jag satte mig upp och kollade på mina händer. Dom var alldeles kritvita. Jag drog häftigt efter andan och tittade ner på mina nakna fötter. Dom var också kritvita. Hela jag var vit. Jag började bli rädd. Jag ställde mig upp för att gå därifrån.
"Nej, Jake. Du får inte gå." Sa Bella.
"Bella… säg inte att jag har blivit det jag tror att jag har." Min röst skakade när jag pratade.
"Jag är ledsen för det, Jake." Jag knöt nävarna och dunkade in den högra i väggen. Jag ville bara gråta av arghet.
Men väggen gick inte sönder. Konstigt. Jag var nog för svag för att kunna slå sönder en vägg.

Jag började känna en väldigt god doft. Jag andades in doften och vände mig mot Seth som stod i ett litet hörn och tittade skräckslaget på mig. Doften kom från honom. Det brändes i halsen igen och jag kände lukten av färskt blod. Jag började ta ett språng mot Seth, men något stoppade mig. Jag kände två armar ta tag i mig innan jag hann göra något.
"Seth, du måste gå ut. Nu." Sa Edward. Seth tittade på mig igen och jag såg tårarna i hans ögon. Åh, nej. Vad höll jag på att göra?
"Förlåt, Seth." Viskade jag innan han försvann. Jag hade blivit ett monster. En vampyr.
"Sätt dig ner." Sa Edward till mig, och släppte taget om mina armar. Jag satte mig på soffan och Bella satte sig bredvid mig.
"Han måste få jaga först innan vi tar itu med annat." Sa Carlisle.
"Ja, det blir nog bäst. Jag följer med honom. Någon annan?" frågade Edward.
"Jag följer med." Sa Bella och ställde sig upp. Jaga? Jag vet väl inte hur man gör.
"Jaga? Men jag…"
"Vi kommer att visa dig. Det är lätt. Eller hur, Bella?" sa Edward. Jag vände mig mot Bella.
"Ja det är det. Jag trodde också att det skulle vara svårt första gången, men det var det inte." Sa hon. Okej, det här borde jag nog klara.

Vi gick ut till skogen och där fanns det några renar.
"Titta nu hur jag gör, Jacob." Sa Edward.
"Renar? Blä."
"Du kommer tycka om det." Sedan hoppade han på en av renarna och bet den i halsen. Han surplade i sig all blod tills renen var död. Bella gjorde likadant. Okej, Jacob. Jag måste klara det. Jag fixar det. Intalade jag mig själv. Jag tog ett språng mot renen, tog tag i halsen och bet. Blodet smakade så gott! Och det var faktiskt ganska så lätt. Jag var fortfarande inte mätt så jag tog en till, och en till. Edward och Bella tog bara två stycken.
"Han är nyfödd, så han behöver mycket blod första gången." Hörde jag Edward säga till Bella. När jag var klar torkade jag mig runt munnen med handen.
"Kan vi gå tillbaka nu? Jag vill träffa Nessie." Sa jag. Jag hade saknat henne otroligt mycket.
Edward och Bella sneglade på varandra tills Bella sa:
"Eh, Jacob… eftersom du är nyfödd nu och då kommer du att vilja ha människoblod också, och tja, Renesmee är bara halv vampyr." Jag förstod vad hon menade. Jag skulle inte få träffa Renesmee så länge jag kunde sköta mig.
"Nej! Jag lovar att sköta mig! Snälla, jag måste få träffa henne!"
Hur ska jag kunna stå ut med att inte få se henne i… jag vet inte hur många år.
"Tja, några år blir det." Sa Edward.

När vi kom hem till Cullens så hämtade Bella en spegel och la den framför mig.
"Titta på dig själv, Jacob", sa hon. Jag tittade in i spegeln. Där stod jag. Helt vit och helt röda ögon. Jag hatade mina nya ögon! Jag försökte se mig själv i mina bruna ögon. Som jag hade från början. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig djupt. Jag försökte se mig själv med mina vanliga ögon. Jag öppnade ögonen och tittade in i spegeln igen. Mina ögon var bruna! Hur i helvete hade det här gått till? Samtidigt som jag märkte att mina ögon blev bruna kom Edward och ställde sig framför mig med ansiktet vänt mot mig. Han tittade häpet på mig med stora ögon.
"Imponerande…" sa han.
"Vad?" frågade Bella.
"Hans ögon ändrades efter den färg han ville att han skulle ha. Han tänkte på det och det fungerade!". Alla andra i rummet stirrade på mig. Jag förstod inte vad som hände. Vad hade jag gjort med mig?
"Jag tror…" började Edward. " Att han kan ändra sig själv. Han kan bestämma hur han vill se ut."
"En gåva?" frågade Bella.
"Antagligen."
Jag tittade länge på mig i spegeln. Sedan såg jag att mina ögon började ändras till rött igen.
"Fast det verkar inte hålla så länge." Sa jag. Alla tittade på mig igen och nickade.
"Så.. Jag har en gåva?" frågade jag.
"Ja." Sa Edward.
"Coolt." Sa jag och flinade.

Då var det slut på kapitlet, hoppas du tyckte om det! :)