¨

I have a new book coming out. It’s called The Short Second Life of Bree Tanner. Well, it’s more of a novella than an actual book—my version of a short story.

Actually, this has been a surprise to me, too. The reason why it’s a surprise was that I never intended to publish this story as a stand-alone book. I began this story a long time ago—before Twilight was even released. Back then I was just editing Eclipse, and in the thick of my vampire world. I was thinking a lot about the newborns, imagining their side of the story, and one thing led to another. I started writing from Bree’s perspective about those final days, and what it was like to be a newborn.

This story was something that I worked on off and on for a while, just for fun, in between the times I was writing or editing other Twilight novels. Later, when the concept for The Twilight Saga: The Official Guide came up, I thought that might be a good place for Bree. Her story is a nice complement to Eclipse; it explains a lot of the things that Bella never knew. So I dusted it off and finished it up for placement in the Guide.

Robert tar foto med fan i Budapest



Kristen med fans i Las Vegas

Solen hade precis gått upp och Renesmee hade vaknat. Jag och Edward gick in till hennes lilla rum och såg att Jacob också hade vaknat. Han och Nessie lekte så fint tillsammans.
Idag skulle jag och Edward åka till stan för att köpa en bröllopspresent till Sam och Emily som skulle ha bröllop imorgon. Jag och Edward skulle gå in till huset där alla andra var. Jacob och Renesmee ville vara kvar i stugan och leka. När vi kom till huset och gick in till vardagsrummet satt Alice på ena sidan av den vita soffan och Emmett på den andra och zappade med fjärrkontrollen.
"Vad ska ni hitta på idag då?" frågade Alice oss.
"Har du inte redan sett det?" frågade Edward henne.
"Jo det har jag. Får jag följa med?" sa hon och log.
"Självklart att du får Alice" sa jag och log tillbaka.
"Men då kan du gå med Alice så att jag Emmett och Jasper kan gå och söka efter de andra vampyrerna" sa Edward till mig.
"Okej, men var försiktig, Edward" sa jag.
"Det är jag alltid Bella älskling" sa han och flinade.
"När ska vi åka då Bella?" frågade Alice.
"Nu, kanske?"
"Okej. Kan vi åka i min bil?" sa hon glatt.
"Visst, det går bra."
Alice började gå mot ytterdörren och jag följde efter henne. Jag satte mig i passagerarsätet och hon framför ratten. Hon starade motorn och körde ut på vägen.
"Några förslag på vad vi ska köpa?" frågade jag Alice.
"Tja, deras "familj" äter väl ganska mycket, eller hur?"
"Ja, de gör dom väl".
"Och då behöver de något att äta med, eller hur?"
"Ja?"
"Då kan vi köpa ett besticksätt"
"Vilken bra idé Alice" sa jag med ett leende. Det var en fantastisk bra idé.
"Jag vet" sa hon och flinade. Hon svängde in i ett hörn och parkerade bilen utanför en affär.
Alice stänge av motorn och vi gick ut ur bilen. Det var inte så många personer där när vi kom in. Affären var liten så det var inte så svårt att hitta det vi letade efter. Vi hittade en stor silvrig låda med många silvriga bestick inuti. Det var stora och små. Det fanns också köksknivar i.
"Den här blir bra" sa jag och menade den silvriga lådan.
"Ja, den blir toppen". Jag tog lådan och gick mot kassan. Det var bara en person före mig så det gick snabbt. Jag betalade och gick sedan ut till bilen.
"Det här blir perfekt" sa jag och öppnade dörren till passagerarsätet. Alice nickade och satte sig vid förarsätet. Hon startade motorn och vi körde hemåt. När vi kom hem parkerade Alice bilen i garaget och vi gick in i huset. När vi kom hem satt Edward på den vita soffan med Renesmee i knäet. Jacob syntes inte till. Han hade nog gått hem.
"Hej, mamma" sa Renesmee när jag satte mig bredvid Edward på soffan.
"Hej, älskling" sa Edward och kysste mig lite lätt.
"Hej. Hur har din dag varit? Hittade ni dom andra?" frågade jag Edward och han förstod vad jag menade när jag sa "dom andra".
"Nej. Vi tappade spåret. De verkar vara på alla möjliga ställen. Vi ska leta efter dom snart igen" sa Edward med en hård röst.
"Jaha, okej. Var är Jacob?"
"Han gick hem för att meddela flocken att det har kommit andra vampyrer till Forks" sa Edward.
"Okej. Kommer han komma tillbaka innan bröllopet?"
"Jag vet inte. Jag tror inte det för bröllopet är imorgon".
"Mm, du har nog rätt".

Vi och flocken hade inget avtal längre. Vi litade helt enkelt på varandra. Så vi kunde åka till La Push utan några problem och de kunde komma hit utan problem. Alla tyckte att det var en bra ide, speciellt jag. Jag är en Cullen nu och om avtalet fortfarande fanns så skulle inte jag kunna åka till La Push för att hälsa på Jake. Så det var bra att det inte fanns något avtal längre.
Idag var det lördag och jag skulle åka i förväg till La Push för att se om Emily behövde hjälp med något. Alice ville också följa med för att hjälpa till, så vi satte oss i min bil och jag började köra. När vi kom fram parkerade jag bilen utanför Sam och Emilys lilla stuga och knackade sedan på dörren. Dörren öppnades och där stod Leah.
"Hej" sa hon och verkade missnöjd när hon såg att det var vi. Hon kanske väntade sig någon annan.
"Hej, Leah. Vi tänkte om ni behövde hjälp med något så kan vi hjälpa till" sa jag och log. Jag och Leah hade inte varit så goda vänner precis. Men vi var inte heller ovänner.
"Okej, kom in". Jag och Alice klev in i huset och följde efter Leah. Jag kände igen stugan. Jag hade bara varit här en gång men ändå så kommer jag ihåg det från mina mänskliga minnen. Det var när Edward hade lämnat mig och jag var med Jake i La Push och Paul fick ett utbrott och de andra körde mig hit. Jag kom också ihåg vad som hade hänt med Emilys ansikte.
"Stirra inte på Emily, okej?" viskade jag till Alice så tyst som möjligt. Alice nickade bara och vi gick in i ett litet rum där Emily satt.
"Hej, Bella!" sa Emily och kramade om mig.
"Hej, Emily" sa jag och kramade henne tillbaka. "Det här är Alice, Edwards syster" sa jag och vände mig mot Alice.
"Hej" sa Alice och de skakade hand.
"Hej, Alice".
"Så, behöver du hjälp med något?" frågade jag.
"Ja gärna. Om ni bara kunde hjälpa mig med klänningen och sminket"
"Alice är expert på sånt. Det var hon som sminkade mig på mitt bröllop"
"Vad bra då" sa Emily och log.
"Behöver du hjälp med någonting annat?" frågade jag vänligt.
"Om nån av er bara kunde hjälpa mig med dekorationerna, om det är okej"
"Jag kan fixa dekorationerna så kan Alice fixa håret och sminket".
"Ni är så snälla, tack för att ni hjälper mig".
"Ingen orsak. Nå, vart ska jag börja?" frågade jag. Jag var glad att jag kunde hjälpa Emily om hon behövde hjälp. Hon verkade inte vara rädd för oss vampyrer men vi skulle aldrig kunna skada henne och det vet hon. Allt var bara så bra nu när alla var sams.
"Det står en korg med rosor på köksbänken. Om du bara kunde dekorera lite runt altaret så skulle det vara jättebra. Min syster skulle ha gjort det istället men det kom upp något annat så hon var tvungen att gå. Men hon kommer komma tillbaka innan vi börjar".
"Okej, jag fixar det med en gång" lovade jag och gick ut ur rummet. Jag hörde att Alice och Emily började prata. När jag kom fram till köket satt Leah på en av stolarna och verkade bekymrad över något. Hennes ansikte var uttryckslöst. Jag gick fram till henne och satte mig på en av stolarna bredvid henne.
"Leah, är allt okej?" frågade jag.
"Mm" var det ända hon fick fram.
Hon verkade olycklig och jag förstod varför. Hennes gamla pojkvän Sam Uley skulle gifta sig med Emily. Sam hade krossat hennes hjärta när han höll på att bli varulv. Och Leah har fått stå ut med att se dom två tillsammans så lyckliga och nu skulle de gifta sig. Stackars Leah.
"Leah, om du vill prata så…"
"Snälla låt mig vara. Jag mår bra."
Leah Clearwater, vars ansikte var en uttryckslös mask, slöt ögonen - inte för trötthet, utan för att kunna koncentrera sig för att inte tårarna i hennes ögon skulle börja rinna.
"Okej, om det är det du vill så ska jag inte störa dig" sa jag och gick fram till köksbänken. Jag tog korgen som var full av röda rosor och gick ut. De skulle gifta sig på stranden och de hade tur att det var vackert väder ute.
Edward behövde inte gömma sig för solen längre när han och jag hälsade på i La Push och det var vackert väder. Alla de andra visste redan vad dom var och hade inget emot det.
Kunde det bara bli bättre?
Jag gick fram till altaret och började pynta stället med rosor. Rosorna luktade så gott och var så vackra. Lite längre bort från altaret fanns det ett stort tält som var pyntat med lampor och rosor. Där skulle nog efterfesten hållas. När jag var klar gick jag in i den lilla stugan igen. Alice var klar med Emilys hår och smink så bestämde Alice och jag oss för att åka hem för att byta om till finare kläder. Emily tackade oss flera gånger och tjatade om vad hon skulle ha gjort om vi inte hade kommit.
Alice hade fixat hennes hår jättefint. Hon hade lockat håret och suttit upp det i en bulle på hjässan. Hon hade också sminkat henne fint. Leah - som hade suttit i köket - gick för att ta på sig sina kläder. Hon skulle vara brudtärna på sin kusins bröllop. Egentligen skulle Sam och Emily ha haft bröllop för länge sen, men det hade skjutits upp på grund av Victoria och hennes lilla armé av nyfödda som kom för några år sedan.

Nu behövde ingen jag älskar skydda mig från farliga hot. Jag har anslutit mig till hans värld.Nästa gång någon hotade oss skulle jag vara redo. En tillgång, inte en belastning. Han kommer aldrig tvingas välja mellan mig och sin familj igen för att jag tillhör den nu. Vi är partners. Det finns saker som inte har förändrats och en av dem är min desperata kärlek till honom.

När vi kom hem började vi fixa oss för bröllopet som skulle börja om några timmar. Jag tog på mig en rosa, normallång klänning som Alice hade lagt in i min garderob. Jag satte upp håret i med en toffs. När jag var klar tog jag på Renesmee en vit vacker klänning som passade hennes vackra gröna ögon. Edward hade tagit på sig en svart smoking och fixat till håret lite. När vi var klara så gick vi ut till Edwards bil och väntade på att Alice skulle komma. Sedan kom hon ut ur huset, dansande med en lila kort, fluffig klänning.

På morgonen när jag vaknade så låg jag i sängen och mitt täcke hade ramlat ner på golvet. Jacob hade såklart åkt hem för han behövde också sova. Jag ställde mig upp och gick mot fönstret för att se hur vädret var idag. Jag drog upp persiennerna och tittade ut genom rutan. Det regnade fortfarande. Vädret var sällan så fint här i Forks, så jag var inte förvånad. Jag såg också att Charlies bil inte var där så han hade väl åkt till jobbet. Jag vände mig om och gick mot dörren. Där hängde det en liten lapp som det stod någonting på. Jag drog bort lappen från dörren och började läsa.

Jag är på jobbet. Om det är någonting så ring mig. Jag kanske
kommer hem lite senare än vanligt, ska hälsa på Sue!
Frukosten är klar och ligger på bordet.
Charlie.

Så var kapitel 2 slut, som sagt jag har inte läst igenom så det kan finnas några fel! Hoppas ni tyckte om den :)

"Har du pluggat till matteprovet Bella?", undrade Jess.
"Ja. Hur är det med dig då?". Jessica hade börjat förlåta mig för det som hände i Port Angeles. Och jag var glad för att hon äntligen hade börjat prata med mig igen.
"Klart att jag har. Fast jag känner mig ändå lite nervös."
"Det är du inte ensam om." Vi tystnade när Mr Varner började prata.
"Nu ska vi göra ett litet matteprov. När ni är klara får ni gå", sa han.
Jag tyckte inte att provet var så svårt fast att jag inte tyckte om matte. Det som kom på provet hade Edward redan lärt mig förut när vi skulle plugga tillsammans. Jag blev klar efter en stund och gick ut ur klassrummet. När skolan äntligen var slut åkte jag hem. När jag kom hem såg jag en svart bil parkerad utanför vårt hus.
"Jake!", tänkte jag för mig själv och lyste upp av glädje. Min bästavän var här. Jag stängde av motorn från pickupen och gick in i huset. Jag tog av mig jackan och klev in i vardagsrummet. Där satt Billy , Jacob och Charlie som kollade på någon match på teve.
"Bella!",sa Jacob med ett brett leende.
"Hej Jake. Hej Billy."
"Hej Bella", svarade Billy vänligt.
Jacob verkade inte så intresserad av matchen så jag frågade honom om han ville gå upp till mitt rum och naturligtvis kom han.
"Läget?", frågade han när vi hade kommit in i rummet. Jag satte mig på sängen och Jake lutade sig på mitt skrivbord.
"Bara bra. Hur är det med dig då Jake?".
"Bra." , sa han och log.
"Vad bra då. Du Jake…"
"Ja, Bella?"
"vad skulle du tycka om att jag blev en… en vampyr?"
"I helvete heller Bella! Är du helt knäpp?" , sa han och nu lät han arg. "Bella du får inte bli en vampyr!". Han skrek nästan.
"Shhhh! Charlie och Billy kan höra oss", viskade jag.
"Bella du får inte…" , började Jake. "Jag menar, det finns ju ändå ingen som kan göra dig till en blodsugare" , sa han och ryste." Tänk inte ens tanken Bella. Och om det är en av Cullens så bryter de vårat avtal."
"Jag vet det. Men det är ändå mitt liv och jag vill inte bli äldre och äldre! Du är ju också typ odödlig", sa jag och lät lite avundsjuk.
"Det inget jag har valt Bella. Man ska leva livet. Gå vidare. Om det är honom du tänker på så tror jag inte att han kommer tillbaka". Jag suckade tungt.
"Jag är ledsen Bella, men jag kan inte låta dig bli som han. Även om du blev det så vad skulle du säga till Charlie?".
"Jag vet. Men det är de jag håller på att tänka just nu. Jag är trött på mitt liv Jake!
Jag orkar inte leva utan Edward längre! Jag klarar det inte mer", snyftade jag.
"Jag finns här för dig Bella. Jag kommer aldrig att lämna din sida". Han kom fram till mig och satte sig bredvid mig på sängen. Jag lade armarna om honom och kramade honom hårt.
"Tack Jake. Det är för dig, mamma och Charlie som jag orkar leva. Jag älskar dig Jacob".
"Jag älskar dig också Bella", sa han och kysste mig på hjässan.
"Du, Jake…?"
"Ja, Bella?"
"Jag vill bara att du ska vara beredd. Om jag blir en…".
"Bella…", sa han och avbröt mig. Jag tystade honom innan han hann prata klart.
"Låt mig prata till punkt. Om jag någonsin hittar någon som kan göra mig till en vampyr så tänker jag ta den chansen. Jag orkar inte vänta".
Han ställde sig upp och gick mot dörren. "Jag kommer sakna dig , Bella" sa han och gick ut ur rummet och smällde igen dörren efter sig. Efter 2 minuter tittade jag ut genom fönstret och såg en svart bil köra iväg. Jakes svarta bil. Åh nej. Jag hade sårat min bästavän. Hur skulle jag nu stå ut med mitt liv? Det ända jag gör är att såra alla. En grej som jag aldrig glömmer är den dagen när jag sårade Charlie. Då när James var efter mig och jag var tvungen att fly. Jag hade sagt samma sak som min mamma hade sagt till Charlie när hon hade lämnat honom. Plötsligt fick jag en idé när jag tänkte på James. James, Laurent och Victoria. Jag ryste till när jag tänkte på Victorias namn. Victoria som hade försökt döda mig för att Edward dödade hennes James. Men Victoria hade flytt och James var död. Då återstod det bara en. Laurent. Han var den snälle svarthårige mannen. Han som hade förvarnat oss att James skulle spåra mig. Han kanske kunde göra mig till en vampyr. Men hur skulle jag kunna hitta honom? Jag suckade tungt och satte mig vid min gamla dator. Om jag blir vampyr måste jag också hitta familjen Cullen tänkte jag. Men hur skulle jag kunna hitta dom? Hur skulle jag kunna veta vart dom bodde? Sedan kom jag på att Carlisle är en doktor. Kanske om jag sökte hans namn på internet skulle det komma fram vilket sjukhus han jobbade på. Jag satte på datorn och öppnade internet. Sedan skrev jag hans förnamn och efternamn. Jag letade och letade. Till slut hittade jag det. Carlisle jobbade på ett sjukhus i London. Mina läppar formades till ett stort leende. Men jag måste åka dit. Men vad skulle jag säga till Charlie? Skulle han bli sårad igen om jag bara försvann sådär? Det vill jag verkligen inte.

"Bella?" ropade Charlie och knackade på dörren. Jag stängde fort av datorn och satte mig på sängen.
"Du kan komma in pappa". Dörren öppnades och han klev in. Han satte sig på sängen bredvid mig.
"Har du bråkat med Jacob?" frågade han och lät orolig. Han hade nog hört våra höga röster och dörren som smälldes igen från igår. Fast han hörde inte vad vi pratade om - vilket var bra.
"Jag vill helst inte prata om det pappa" sa jag och försökte dölja klumpen i halsen.
"Jaha" sa han och ställde sig upp. "Hoppas ni blir vänner igen då" sa han och gick ut ur rummet. Det började bli sent och jag började bli trött. Imorgon var det lördag och jag tänkte åka till La Push och prata med Jacob innan jag började leta efter Laurent . Jag släckte lampan och la mig i sängen. Mina ögonlock började bli tunga och efter en sekund somnade jag.
 Jag började drömma. Jag var i skogen. Jag var på den ängen jag och Edward brukade komma till. Sedan såg jag två människor stå och prata med varandra. Jag gick närmare för att se vilka det var. Det var Jacob och Edward. Plötsligt såg jag att Jacob var borta och istället stod det en brun stor varg framför Edward. Edward gjorde sig färdig för ett språng. De skulle börja bråka. Båda två sprang mot varandra.
"Nej Edward, Jake sluta!" skrek jag. Och efter bråkdelen av en sekund var de borta. De försvann. Edwards ansikte var så perfekt. Precis som jag mindes det. Det kändes så verkligt.
Och nu var jag ensam kvar på ängen. Precis som mitt liv skulle bli. Ensamt.

Jag vaknade av ett plötsligt ljud nerifrån. Jag satte mig upp i sängen och kände att tårarna började rinna i floder. Jag saknade honom så mycket att det gjorde ont i hjärtat varje gång jag tänkte på honom. Jag klev ur sängen, torkade tårarna och gick mot badrummet för att tvätta ansiktet.När jag var klar så gick jag nerför trappan för att se vad som hade hänt. När jag kom ner gick jag in till vardagsrummet för att se om ljudet kom därifrån. Men ingen var där inne. Sedan gick jag in till köket. Och där stod Charlie framför spisen. Det såg ut som om han skulle laga frukost.
"God morgon, gumman" sa han när jag stirrade på honom.
"Eh , god morgon pappa. Vad gör du?". Det var så ovanligt att han lagade frukost.
"Fixar bara lite frukost. Jag hinner tyvärr inte äta med dig, jag måste åka till jobbet".
"Redan?" klockan var bara elva på morgonen.
"Ja. Det är något vi poliser måste". Det lät som om han hade skuldkänslor för något. "Förlåt för att jag inte kan umgås med dig så mycket" sa han och suckade.
"Det är lugnt pappa. Jag kanske ska hälsa på Jake lite senare" sa jag och det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att jag nog hade sårat honom.
"Är ni inte ovänner?" frågade Charlie och lät förvirrad.
"Nej. Han har säkert gått över det som hände igår" ljög jag.
"Vad var det som hände igår egentligen?"
"Jag har ju redan sagt att jag inte vill berätta. Han blev bara arg för en liten grej, men han har säkert gått över det" sa jag och ljög igen.
"Jaha. Okej då".
"När kommer du hem?" frågade jag.
"Tja, jag vet inte riktigt. Jag ska nog åka till Sue efter jobbet och se hur det går för henne"
"Okej. Du har varit där mycket dom senaste månaderna" , sa jag och flinade. Tänk om dom hade något på gång? Det skulle vara bra för båda två, att de inte känner sig ensamma längre.
"Jag gillar henne." sa Charlie och jag såg att han började rodna lite. "Och det är inte på det sättet Bella. Det är synd om henne". Det var faktiskt synd om Sue. Hennes man Harry har dött nyligen.
"Här har du dina ägg, Bella" , sa han.
"Tack" sa jag och satte mig på en stol vid köksbordet.
"Dags för mig att gå då" sa Charlie och gick ut från köket.
"Hejdå, pappa!" ropade jag efter honom. När han gick ut och stängde dörren bakom sig blev allt tyst. När jag var klar med äggen så gick jag upp till mitt rum och tog på mig några lätta kläder. Sen gick jag ut till pickupen och satte mig i den. Jag startade motorn och började köra.
När jag kom fram till reservatet parkerade jag bilen nära Jakes hus. Han hörde säkert att jag hade kommit. Jag stängde av motorn och klev ur bilen. Jag gick mot det lilla huset och dörren öppnades innan jag hann fram.
"Hej, Bella!" ropade Billy från dörren.
"Hej, Billy. Är Jacob hemma?" frågade jag och han förstod nog att jag ville prata med honom för vårt lilla bråk som vi hade igår.
"Nej det är han inte" sa han vänligt. "Han är vid stranden".
"Jaha. Okej, då går jag väl dit då. Tack Billy"
"Ingen orsak, Bella" sa han och log. Jag log tillbaka och gick sedan mot stranden. Huset låg nära stranden så jag behövde bara gå en bit. Medans jag gick började jag tänka på hur mitt liv skulle förändras om jag bara blev en vampyr och hittade Edward. Men tänk om…han inte ville ha mig längre? Det var ju därför han hade lämnat mig. Tror jag. Men tänk om han fortfarande älskar mig? Jag vill aldrig ha någon annan en Edward. Mina känslor för honom skulle aldrig förändras. Jag skulle aldrig glömma honom och hans underbara familj. Det var inte bara Edward som jag saknade. Jag saknade också Alice. Det känns som om jag är helt tom inuti. Som om det tog allting med sig när dom lämnade mig. En del av mig försvann när de försvann. Men nu när jag har hittat dom ska jag aldrig kasta bort chansen att träffa dom igen. Men jag måste komma på något att säga till Charlie. Men problemet var vad jag skulle hitta på. Skulle jag säga sanningen? Att jag hade hittat Cullens och tänkte åka dit? Nej. Han skulle verkligen inte låtit mig åka. Speciellt inte ensam. Han skulle nog vara rädd att jag skulle bli sårad igen. Men jag vill ändå inte såra Jake. Min underbara kompis. Fast jag skulle väl bli tvungen att göra det. Men tänk om han berättade sanningen till Charlie? Tänk om han blev så arg att han skulle göra det? Nej, sån är inte Jake. Jag måste säga till Jake att han får inte berätta det för någon. Han måste lova mig det. Nu var jag närmare stranden och såg Jake sitta ensam på en av klipporna. Han såg mig, tittade på mig och suckade sedan. Han såg verkligen dyster ut. Jag måste säga att jag har hittat dom och tänker åka dit.

Så det var slutet på kapitel 1, hoppas ni tyckte om den! Jag orkade inte läsa igenom så det kanske finns lite stav fel! Nästa kapitel är ännu bättre :).